Jeremia 25

1Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första regeringsår. 2Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare; han sade: 3Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, har HERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat höra. 4Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra öron till att höra, 5när de sade: “Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det land som HERREN har givit åt eder och edra fäder. 6Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk, på det att jag icke må låta olycka komma över eder. 7I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I mig genom edra händers verk, eder själva till olycka. 8Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina ord, 9därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebnkadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid. 10Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från lampa. 11Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år. 12Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen i Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och hemsöka kaldeernas land och göra det till en ödemark för evärdlig tid. 13Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk. 14Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk. 15Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: “Tag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag sänder dig att dricka därur. 16Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd kommer, som jag skall sända ibland dem.” 17Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN sände mig, 18nämligen Jerusalem med Juda stader och med dess konungar och furstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ett föremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som man nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett; 19vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstar och allt hans folk, 20så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us’ land och alla konungar i filisteernas land, både Askelonn och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod; 21vidare Edom, Moab och Ammons barn; 22vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon ooh konungarna i kustländerna på andra sidan havet; 23vidare Dedan, Tema, Bus ooh alla dem som hava kantklippt hår; 24vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs folk, som bo i öknen, 25så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien, 26slutligen alla konungar i nordlandet—både dem som bo nära och dem som bo fjärran, den ene såväl som den andre—och alla övriga riken i världen, utöver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem. 27Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, oah falIen omkull utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som jag skall sända bland eder. — 28Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka. 29Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot. 30Och du skall profetera för dem allt detta ooh säga till dem: HERREN upphäver ett rytande från höjden och från sin heliga boning låter han höra sin röst; ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängd och höjer skördeskri, såsom en vintrampare, över alIa jordens inbyggare. 31Dånet höres intill jordens ända, ty HERREN har sak med folken, han går till rätta med allt kött; de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN. 32Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från jordens yttersta ända. 33Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken. 34Jämren eder, I herdar, och klagen; vältren eder på marken, I väldige i hjorden; ty tiden är inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall, såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl. 35Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna, icke mer någon räddning för de väldige i hjorden. 36Hör huru herdarna ropa, huru de väldige i hjorden jämra sig! Ty HERREN ödelägger deras betesmark, 37och de fredliga ängderna förgöras genom HERRENS vredes glöd. 38Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår. Ja, deras land bliver en ödemark under förhärjelsens glöd, under hans vredes glöd.

will be added

X\