Jeremia 23

1Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord! säger HERREN. 2Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som föra mitt folk i bet: Det är I som haven förskingrat mina får och drivit bort dem och underlåtit att söka deras bästa. Men se, nu skall jag hemsöka eder för edert onda väsendes skull, säger HERREN. 3Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de länder till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma oh foröka sig. 4Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och skola icke mer drabbas av hemsökelse, säger HERREN. 5Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. 6I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall få: HERREN vår rättfärdighet. 7Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga: “Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land”, 8utan: “Så sant HERREN lever, han som har fört upp Israels hus släkt och hämtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra länder till vilka jag hade drivit dem bort.” Och så skola de få bo i sitt land. 9Om profeterna. Mitt hjärta vill brista i mitt bröst, alla ben i min kropp äro vanmäktiga. Jag är såsom en drucken man, en man överväldigad av vin, inför HERREN och inför hans heliga ord. 10Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare, under förbannelse ligger landet sörjande, ooh betesmarkerna i öknen äro förtorkade; man hastar till vad ont är och har sin styrka i orättrådighet. 11Ty både profeter och präster äro gudlösa; ända inne i mitt hur har jag mött deras ondska, säger HERREN. 12Därför skall deras väg bliva för dem såsom en slipprig stig i mörkret, de skola på den stöta emot och falla. Ty jag vill låta olycka drabba dem, när deras hemsökelses är kommer, säger HERREN. 13Väl såg jag ock hos Samarias profeter vad förvänt var; de profeterade i Baals namn och förde mitt folk Israel vilse. 14Men hos Jerusalems profeter har jag sett de gruvligaste ting: de leva i äktenskapsbrott och fara med lögn; de styrka modet hos dem som göra ont, så att ingen vill omvända sig från sin ondska. De äro alla för mig såsom Sodom, och stadens invånare såsom Gomorras. 15Därför säger HERREN Sebaot så om profeterna: Se, jag skall giva dem malört att äta och gift att dricka, ty från profeterna i Jerusalem har gudlöshet gått ut över hela landet. 16Så säger HERREN Sebaot: Hören icke på de profeters ord, som profetera för eder, ty de bedraga eder; sina egna hjärtans syner tala de, icke vad som kommer från HERRENS mun. 17De säga alltjämt till dem som förakta mig: “HERREN har så talat: Det skall gå ederväl.” Och till var och en som vandrar i sitt hjärtas hårdhet säga de: “Ingen olycka skall komna över eder.” 18Vilken av dem har då fått tillträde till HERRENS råd, så att han kan förnimma och höra hans ord? Och vilken har aktat på hans ord och lyssnat därtill? 19Se, en stormvind från HERREN är här, hans förtörnelse bryter fram, en virvlande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. 20Och HERRENS vrede skall icke upphöra, förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar; i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det. 21Jag sände icke dessa profeter, utan själva lupo de åstad; jag talade icke till dem, utan själva profeterade de. 22Om de verkligen hade tillträde till mitt råd, så borde de förkunna mina ord för mitt folk och förmå dem att vända om från sin onda väg och sitt onda väsende. 23Ar jag väl en Gud allenast på nära håll, säger HERREN, och icke en Gud också i fjärran? 24Eller skulle någon kunna gömma sig på ett så lönnligt ställe att jag icke skulle se honom? säger HERREN. Är jag icke den som uppfyller himmel och jord? säger HERREN. 25Jag har hört vad profeterna säga, de som profetera lögn i mitt namn; de säga: “Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.” 26Huru länge skall detta vara? Hava de något i sinnet, dessa profeter som profetera lögn, och som äro profeter genom sina egna hjärtans svek, 27dessa som tänka att de genom sina drömmar; dem som de förtälja för varandra, skola komma mitt folk att förgäta mitt namn, likasom deras fäder glömde mitt namn för Baal? 28Den profet som har haft en dröm, han må förtälja sin dröm; men den som bar undfått mitt ord, han må tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med säden? säger HERREN. 29Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammare som krossar sönder klippor? 30Se, därför skall jag komma över profeterna, säger HERREN, dessa som stjäla mina ord, den ene från den andre; 31ja, jag skall komma över profeterna, säger HERREN, dessa som frambära sin egen tungas ord, men säga: “Så säger HERREN.” 32Ja, jag skall komma över dem; som profetera lögndrömmar, säger HERREN, och som, när de förtälja dem, föra mitt folk vilse med sina lögner och sin stortalighet, fastän jag icke har sänt dem eller givit dem något uppdrag, och fastän de alls icke kunna hjälpa detta folk, säger HERREN. 33Om nu detta folk eller en profet eller en präst gör dig denna fråga: “Vad förkunnar HERRENS tunga?”, så skall du säga till dem vad som är den verkliga “tungan”, och att jag därför skall kasta eder bort, säger HERREN. 34Och den profet eller den präst eller den av folket, som säger “HERRENS tunga”, den mannen och hans hus skall jag hemsöka. 35Nej, så skolen I fråga varandra och säga eder emellan: “Vad har HERREN svarat?”, eller: “Vad har HERREN talat?” 36Men Om HERRENS “tunga” mån I icke mer orda; ty en tunga skall då vars och ens eget ord bliva för honom, eftersom I förvänden den levande Gudens, HERRENS Sebaots, vår Guds, ord. 37Så skall du säga till profeten: “Vad har HERREN svarat dig?”, eller: vad har HERREN talat?” 38Men om I sägen “HERRENS tunga”, då säger HERREN så: “Eftersom I sägen detta ord ‘HERRENS tunga’, fastän jag har sänt bud till eder och låtit säga: I skolen icke säga ‘HERRENS tunga’, 39därför skall jag nu alldeles förgäta eder oeh kasta eder bort ifrån mitt ansikte, med den stad som jag har givit åt eder och edra fäder. 40Och jag skall låta en evig smälek komma över eder, och en evig blygd, som icke skall varda förgäten.”

will be added

X\