Jakobs brev 3

1Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom. 2I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp. 3När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp. 4Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill. 5Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog. 6Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter “tillvarons hjul” i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. 7Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur. 8Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift. 9Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. 10Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. 11Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? 12Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten. 13Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man. 14Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen. 15Sådan “vishet” kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de “själiska” människorna, ja, de onda andarna. 16Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är. 17Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan. 18Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.

will be added

X\