Jakobs brev 1

1Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken. 2Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser, 3och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet. 4Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke. 5Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given. 6Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. 7En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren— 8en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar. 9Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet. 10Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås. 11Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan. 12Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom. 13Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon. 14Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas. 15Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död. 16Faren icke vilse, mina älskade bröder. 17Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. 18Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat. 19Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede. 20Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud. 21Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar. 22Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva. 23Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel: 24när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var. 25Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning. 26Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd. 27En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.

will be added

X\