Jesaja 8

1Och HERREN sade till mig: “Tag dig en stor tavla och skriv på den med tydlig stil Maher-salal Has-bas. 2Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son.” 3Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: “Giv honom namnet Maher-salal Has-bas. 4Ty förrän gossen kan säga ‘fader’ och ‘moder’ skall man bära Damaskus’ skatter och byte från Samaria fram för konungen i Assyrien.” 5Och HERREN talade vidare till mig och sade: 6“Eftersom detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så stilla, och har sin fröjd med Resin och Remaljas son, 7se, därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, de väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans härlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gå över alla sina stränder. 8Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig och räcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är.” 9Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fjärran länder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas. 10Gören upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud är med oss. 11Ty så sade HERREN till mig, när hans hand kom över mig med makt och han varnade mig för att vandra på detta folks väg: 12I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk kallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke förskräckas därför. 13Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta, och för honom skolen I förskräckas. 14Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och ett giller. 15Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, de skola snärjas och varda fångade. 16Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan. 17Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för Jakobs hus; jag vill vänta efter honom. 18Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken och förebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg. 19Och när man säger till eder: “Frågen andebesvärjare och spåmän, dem som viska och mumla”, så svaren: “Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande?” 20“Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!” Så skola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen morgonrodnad finnes. 21De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de förbittras och skola förbanna sin konung och sin Gud. Och de skola vända blicken uppåt, de skola ock skåda ned på jorden; 22men se, där är nöd och mörker och natt av ångest. Ja, tjockt mörker är de fördrivnas liv.

will be added

X\