Jesaja 38

1Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos’ son, kom till honom och sade till honom: “Så säger HERREN: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.” 2Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN. 3Och han sade: “Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort, vad gott är i dina ögon.” Och Hiskia grät bitterligen. 4Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade: 5“Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år; 6jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad. 7Och detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERREN skall göra, vad han nu har lovat: 8se, solvisarskuggan, som nu på Ahas’ solvisare har gått nedåt med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.” Så gick solen tillbaka på solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga. 9En sång, skriven av Hiskia, Juda konung, när han hade varit sjuk och tillfrisknat från sin sjukdom: 10Jag tänkte: Jag går hädan i mina bästa dagar, in genom dödsrikets portar; jag varder berövad återstoden av mina år. 11Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i förgängelsens rike får jag ej mer skåda människor. 12Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig såsom en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv, och jag skäres nu ned från bommen; innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig. 13Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen; så krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig. 14Jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: “HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.” 15Men vad skall jag väl säga, då han nu har talat till mig och själv utfört sitt verk? I ro får jag nu leva alla mina år till slut efter all min själs bedrövelse. 16Herre, sådant länder till liv, min ande har i allo sitt liv därav. Och så helar du mig—ja, giv mig liv! 17Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg. 18Ty dödsriket tackar dig icke, döden prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer på din trofasthet. 19De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen. 20HERREN skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i HERRENS hus. 21Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lägga den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna. 22Men Hiskia sade: “Vad för ett tecken gives mig därpå att jag skall få gå upp i HERRENS hus?”

will be added

X\