Jesaja 24

1Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare. 2Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären. 3Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord. 4Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar. 5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar. 7Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla. 8Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang. 9Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den. 10Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin. 11Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat. 12Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror. 13Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut. 14Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster: 15“Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.” 16Från jordens ända höra vi lovsånger: “En härlig lott får den rättfärdige!” Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram. 17Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare. 18Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva. 19Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; 20jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp. 21På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden. 22Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen. 23Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.

will be added

X\