Hebreerbrevet 2

1Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. 2Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, 3huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? —en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, 4varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja. 5Ty det var icke under änglars välde som han lade den tillkommande världen, den som vi tala om. 6Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: “Vad är en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom? 7En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre över dina händers verk; 8allt lade du under hans fötter.” När han underlade honom allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom underlagt—om vi ock ännu icke se allting vara honom underlagt. 9Men honom som en liten tid hade blivit gjord “ringare än änglarna”, honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden. 10Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding. 11Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder; 12han säger ju: “Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig”; 13så ock: “Jag vill sätta min förtröstan till honom”; så ock: “Se här äro jag och barnen som Gud har givit mig.” 14Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen, 15och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom. 16Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an. 17Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder. 18Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

will be added

X\