Hebreerbrevet 11

1Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser. 2På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd. 3Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt. 4Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron talar han ännu, fastän han är död. 5Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och “man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort”. Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud; 6men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom. 7Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till. 8Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma. 9Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. 10Ty han väntade på “staden med de fasta grundvalarna”, vars byggmästare och skapare är Gud. 11Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet. 12Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar “så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna”. 13I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara “gäster och främlingar” på jorden. 14De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland. 15Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. 16Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad. 17Genom tron var det som Abraham frambar Isak såsom offer, när han blev satt på prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han som hade mottagit löftena, 18han till vilken det hade blivit sagt: “Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.” 19Ty han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat. 20Genom tron gav jämväl Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21Genom tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad, lutad mot ändan av sin stav. 22Genom tron talade Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben. 23Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo att “det var ett vackert barn”; och de läto icke förskräcka sig av konungens påbud. 24Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. 25Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; 26han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 27Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut. 28Genom tron har han ock förordnat om påsken och blodbestrykningen, på det att “Fördärvaren”, som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem. 29Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de. 30Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem. 31Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner. 32Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, 33om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, 34dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten. 35Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse. 36Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse; 37de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade, 38dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor. 39Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var; 40ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.

will be added

X\