Hebreerbrevet 10

1Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana. 2Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade. 3Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd. 4Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder. 5Därför säger han vid sitt inträde i världen: “Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig; 6i brännoffer och syndoffer fann du icke behag. 7Då sade jag: ‘Se, jag kommer—i bokrullen är skrivet om mig—för att göra din vilja, o Gud.’” 8Sedan han först har sagt: “Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag”—och dock frambäras de efter lagen— 9säger han vidare: “Se, jag kommer för att göra din vilja.” Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället. 10Och i kraft av denna “vilja” hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi “kropp” en gång för alla har blivit offrad. 11Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder; 12men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida 13och väntar nu allenast på att “hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall”. 14Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade. 15Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt: 16“Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar”, säger han: “Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem”; 17och vidare: “Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.” 18Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd. 19Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod, 20i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten—det är genom sitt kött— 21och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus, 22så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten. 23Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. 24Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; 25låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra—detta så mycket mer som I sen huru “dagen” nalkas. 26Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder, 27utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna. 28Den som föraktar Moses’ lag, han skall “efter två eller tre vittnens utsago” dödas utan barmhärtighet; 29huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent—det i vilket han har blivit helgad—och som smädar nådens Ande! 30Vi veta ju vem han är som sade: “Min är hämnden; jag skall vedergälla det”, och åter: “Herren skall döma sitt folk.” 31Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer. 32Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp 33och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant. 34Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande. 35Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. 36I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. 37Ty “ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja; 38och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom”. 39Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.

will be added

X\