FöRsta Moseboken 50

1Då föll Josef ned över sin faders ansikte och grät över honom och kysste honom. 2Och Josef bjöd läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans fader; och läkarna balsamerade Israel. 3Därtill åtgingo fyrtio dagar; så många dagar åtgå nämligen för balsamering. Och egyptierna begräto honom i sjuttio dagar. 4Men när gråtodagarna efter honom voro förbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: “Om jag har funnit nåd för edra ögon, så framfören till Farao dessa mina ord: 5Min fader har tagit en ed av mig och sagt: ‘När jag är död, begrav mig då i den grav som jag har låtit gräva åt mig i Kanaans land.’ Så låt mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.” 6Farao svarade: “Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.” 7Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjänare, de äldste i hans hus och alla de äldste i Egyptens land, 8därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen. 9Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara. 10När de nu kommo till Goren-Haatad, på andra sidan Jordan, höllo de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han anställde en sorgefest efter sin fader i sju dagar. 11Och när landets inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: “Det är en högtidlig sorgefest som egyptierna här hålla.” Därav fick stället namnet Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan. 12Och hans söner gjorde med honom såsom han hade bjudit dem: 13hans söner förde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre. 14Och sedan Josef hade begravit sin fader, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit upp med honom för att begrava hans fader. 15Men när Josefs bröder sågo att deras fader var död, tänkte de: “Kanhända skall Josef nu bliva hätsk mot oss och vedergälla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.” 16Därför sände de bud till Josef och läto säga: “Din fader bjöd oss så före sin död: 17‘Så skolen I säga till Josef: Käre, förlåt dina bröder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat så illa mot dig.’ Förlåt alltså nu din faders Guds tjänare vad de hava brutit.” Och Josef grät, när de läto säga detta till honom. 18Sedan kommo ock hans bröder själva och föllo ned för honom och sade: “Se, vi vilja vara tjänare åt dig.” 19Men Josef sade till dem: “Frukten icke. Hållen I då mig för Gud? 20I tänkten ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo, för att låta det ske, som nu har skett, och så behålla mycket folk vid liv. 21Frukten därför nu icke; jag skall försörja eder och edra kvinnor och barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt med dem. 22Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio år gammal. 23Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; också av Makir, Manasses son, föddes barn i Josefs sköte. 24Och Josef sade till sina bröder: “Jag dör, men Gud skall förvisso se till eder, och föra eder upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.” 25Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: “När nu Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån.” 26Och Josef dog, när han var ett hundra tio år gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.

will be added

X\