FöRsta Moseboken 35

1Och Gud sade till Jakob: “Stå upp, drag till Betel och stanna där, och res där ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din broder Esau.” 2Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: “Skaffen bort de främmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kläder, 3och låt oss så stå upp och draga till Betel; där vill jag resa ett altare åt den Gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och som var med mig på den väg jag vandrade.” 4Då gåvo de åt Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig, därtill ock sina örringar; och Jakob grävde ned detta under terebinten vid Sikem. 5Sedan bröto de upp; och en förskräckelse ifrån Gud kom över de kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs söner. 6Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land, jämte allt det folk som var med honom. 7Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud där hade uppenbarat sig för honom, när han flydde för sin broder. 8Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken. 9Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom. 10Och Gud sade till honom: “Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.” Så fick han namnet Israel. 11Och Gud sade till honom: “Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgå från din länd. 12Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet. 13Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med honom. 14Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt olja över den. 15Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel. 16Sedan bröto de upp från Betel. Och när det ännu var ett stycke väg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnöd, och barnsnöden blev henne svår. 17Då nu hennes barnsnöd var som svårast, sade hjälpkvinnan till henne: “Frukta icke; ty också denna gång får du en son.” 18Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle nu dö, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin. 19Så dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är Bet-Lehem. 20Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i dag kallas Rakels gravvård. 21Och Israel bröt upp därifrån och slog upp sitt tält på andra sidan om Herdetornet. 22Och medan Israel bodde där i landet, gick Ruben åstad och lägrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick höra det. Och Jakob hade tolv söner. 23Leas söner voro Ruben, Jakobs förstfödde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24Rakels söner voro Josef och Benjamin. 25Bilhas, Rakels tjänstekvinnas, söner voro Dan och Naftali. 26Silpas, Leas tjänstekvinnas, söner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram. 27Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar. 28Och Isak levde ett hundra åttio år; 29därefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau och Jakob begrovo honom.

will be added

X\