FöRsta Moseboken 25

1Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura. 2Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. 3Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna. 4Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner. 5Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak. 6Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet. 7Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år; 8därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder. 9Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre, 10den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara. 11Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. 12Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna. 13Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, 14Misma, Duma och Massa, 15Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. 16Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar. 17Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder. 18Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder. 19Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak; 20och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban. 21Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande. 22Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: “Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?” Och hon gick bort för att fråga HERREN. 23Och HERREN svarade henne: “Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.” 24När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv. 25Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau. 26Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes. 27Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält. 28Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast. 29En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger. 30Och Esau sade till Jakob: “Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.” Därav fick han namnet Edom. 31Men Jakob sade: “Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.” 32Esau svarade: “Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?” 33Jakob sade: “Så giv mig nu din ed därpå.” Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. 34Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.

will be added

X\