FöRsta Moseboken 21

1Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt. 2Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom. 3Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak. 4Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom. 5Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom. 6Och Sara sade: “Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.” 7Och hon sade: “Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!” 8Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud. 9Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta; 10och hon sade till Abraham: “Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.” 11Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull. 12Men Gud sade till Abraham: “Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig. 13Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.” 14Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken. 15Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske 16och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: “Jag förmår icke se på, huru barnet dör.” Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt. 17Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: “Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger. 18Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.” 19Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka. 20Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt. 21Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land. 22Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: “Gud är med dig i allt vad du gör. 23Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.” 24Abraham sade: “Det vill jag lova dig.” 25Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom. 26Men Abimelek svarade: “Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.” 27Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra. 28Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides. 29Då sade Abimelek till Abraham: “Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?” 30Han svarade: “Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.” 31Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden. 32När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land. 33Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn. 34Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.

will be added

X\