FöRsta Moseboken 17

1När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: “Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig. 2Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.” 3Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom: 4“Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till många folk. 5Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk. 6Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig. 7Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig; 8och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud. 9Och Gud sade ytterligare till Abraham: “Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.” 10Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras; 11på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder. 12Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som icke är av din säd. 13Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött betygat såsom ett evigt förbund. 14Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.” 15Och Gud sade åter till Abraham: “Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn. 16Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.” 17Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: “Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?” 18Och Abraham sade till Gud: “Måtte allenast Ismael få leva inför dig!” 19Då sade Gud: “Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom. 20Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk. 21Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.” 22Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom. 23Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom. 24Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren. 25Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren. 26På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; 27och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom.

will be added

X\