Hesekiel 12

1Och HERRENS ord kom till mig; han sade; 2“Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, bland människor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron att höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett så gensträvigt släkte. 3Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn åstad på ljusa dagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nu bor bort till en annan ort—om de till äventyrs ville akta därpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte. 4För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulle du gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad på aftonen, såsom landsflyktiga pläga. 5Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut genom den. 6Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, när det har blivit alldeles mörkt; och betäck ditt ansikte, så att du icke ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus.” 7Och jag gjorde såsom han bjöd mig; pa ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, såsom skulle jag gå i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det så på axeln, i deras åsyn. 8Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade: 9Du människobarn, säkert har Israels hus, det gensträviga släktet, frågat dig: “Vad är det du gör?” 10Så svara dem nu: Så säger Herren, HERREN: Denna utsaga gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som äro därinne. 11Säg: Jag är ett tecken för eder; såsom jag har gjort, så skall det gå dem: de skola vandra bort i landsflykt och fångenskap. 12Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så draga ut. Man skall göra en öppning i väggen, sa att han genom den kan bära ut sin börda; och han skall betäcka sitt ansikte, sa att han icke ser landet med sitt öga. 13Oxh jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Rabel i kaldeernas land, som han dock icke skall se; och där skall han dö. 14Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hans härskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärd skall jag draga ut efter dem. 15Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dem bland folken och förströr dem i länderna. 16Men några få av dem skall jag låta bliva kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de komma skola kunna förtälja om alla sina styggelser; och de skola förnimma att jag är HERREN. 17Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 18Du människobarn, ät nu ditt bröd med bävan, och drick ditt vatten darrande och med oro. 19Och säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN om Jerusalems invånare i Israels land: De skola äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran; så skall landet bliva ödelagt och plundrat på allt vad däri är, för den orätts skull som alla dess inbyggare hava övat. 20Och de städer som nu äro bebodda skola komma att ligga öde, och landet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag är HERREN. 21Och HERRENs ord kom till mig; han sade: 22Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i Israels land, när I sägen: “Tiden går, och av alla profetsynerna bliver intet”? 23Säg nu till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i stället så till dem: “Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.” 24Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spådomar skola mer finnas i Israels hus; 25nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att länge fördröjas. Ja, du gensträviga släkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, säger Herren, HERREN. 26Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 27Du människobarn, se, Israels hus säger: “Den syn som han skådar gäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tider som ännu äro långt borta.” 28Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske, säger Herren, HERREN.

will be added

X\