Hesekiel 11

1Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig till östra porten på HERRENS hus, den som vetter åt öster. Där fick jag se tjugufem män stå vid ingången till porten; och jag såg bland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar i folket. 2Och han sade till mig: “Du människobarn, det är dessa män som tänka ut vad fördärvligt är och råda till vad ont är, här i staden; 3det är de som säga: ‘Hus byggas icke upp så snart. Här är grytan, och vi äro köttet. 4Profetera därför mot dem, ja, profetera, du människobarn.” 5Då föll HERRENS Ande över mig, han sade till mig: “Säg: Så säger HERREN: Sådant sägen I, I av Israels hus, och edra hjärtans tankar känner jag väl. 6Många ligga genom eder slagna här i staden; I haven uppfyllt dess gator med slagna. 7Därför säger Herren, HERREN så: De slagna vilkas fall I haven vållat i staden, de äro köttet, och den är grytan; men eder själva skall man föra bort ur den. 8I frukten för svärd, och svärd skall jag ock låta komma över eder, säger Herren, HERREN. 9Jag skall föra eder bort härifrån och giva eder i främlingars hand; och jag skall hålla dom över eder. 10För svärd skolen I falla; vid Israels gräns skall jag döma eder. Och I skolen förnimma att jag är HERREN. 11Staden skall icke vara en gryta för eder, och I skolen icke vara köttet i den; nej, vid Israels gräns skall jag döma eder. 12Då skolen I förnimma att jag är HERREN, I som icke haven vandrat efter mina stadgar oah icke haven gjort efter mina rätter, utan haven gjort efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring eder.” 13Medan jag så profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit andan. Då föll jag ned på mitt ansikte och ropade med hög röst och sade: “Ack, Herre, HERRE, vill du då alldeles göra ände på kvarlevan av Israel?” 14Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 15“Du människobarn, dina bröder, ja, dina bröder dina nära fränder och hela Israeis hus, alla de till vilka Jerusalems invånare säga: ‘Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss aom landet har blivit givet till besittning’— 16om dem skall du alltså säga: Så säger Herren, HERREN: Ja, väl har jag fört dem långt bort ibland folken och förstrött dem i länderna, och med nöd har jag varit för dem en helgedom i de länder dit de hava kommit; 17men därför skall du nu säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skall församla eder ifrån folkslagen och hämta eder tillhopa från de länder dit I haven blivit förströdda, och skall giva eder Israels land. 18Och när de hava kommit dit, skola de skaffa bort därifrån alla de skändliga och styggeliga avgudar som nu finnas där. 19Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött, 20så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter och göra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 21Men de vilkas hjärtan efterfölja de skändliga och styggeliga avgudarnas hjärtan, deras gärningar skall jag låta komma över deraa huvuden, säger Herren, HERREN.” 22Och keruberna, följda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå dem. 23Och HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden. 24Men mig hade en andekraft lyft upp och fört bort till de fångna i Kaldeen, så hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan försvann för mig den syn jag hade fått se. 25Och jag talade till de fångna alla de ord som HERREN hade uppenbarat för mig.

will be added

X\