Andra Moseboken 1

1Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus: 2Ruben, Simeon, Levi och Juda, 3Isaskar, Sebulon och Benjamin, 4Dan och Naftali, Gad och Aser. 5Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten. 6Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet. 7Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem. 8Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef. 9Och denne sade till sitt folk: “Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt. 10Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.” 11Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses. 12Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn. 13Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten 14och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra 15Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor—den ena hette Sifra, den andra Pua—som hjälpte barnaföderskorna, 16han sade: “När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.” 17Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva. 18Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: “Varför gören I så och låten barnen leva?” 19Hjälpkvinnorna svarade Farao: “De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.” 20Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt. 21Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras. 22Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: “Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.”

will be added

X\