Ester 6

1Den natten kunde konungen icke sova; därför lät han hämta krönikan, där minnesvärda händelser voro upptecknade, och man föreläste ur den för konungen. 2Då fann man där skrivet, att Mordokai hade berättat, hurusom Bigetana och Teres, två av de hovmän, som höllo vakt vid tröskeln, hade sökt tillfälle att bära hand på konung Ahasveros. 3Konungen frågade: “Vilken ära och upphöjelse har vederfarits Mordokai för detta?” Konungens män, som betjänade honom, svarade: “Intet sådant har vederfarits honom.” 4Då sade konungen: “Är någon nu tillstädes på gården?” Och Haman hade just kommit in på den yttre gården till konungshuset för att bedja konungen, att Mordokai måtte bliva upphängd på den påle, som han hade låtit sätta upp för hans räkning. 5Så svarade honom då konungens tjänare: “Ja, Haman står därute på gården.” Konungen sade: “Låt honom komma in.” 6När då Haman kom in, sade konungen till honom: “Huru skall man göra med den man, som konungen vill ära?” Men Haman tänkte i sitt hjärta: “Vem skulle konungen vilja bevisa ära mer än mig?” 7Därför sade Haman till konungen: “Om konungen vill ära någon, 8så skall man hämta en konungslig klädnad, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på, och på vilkens huvud en kunglig krona är fäst; 9och man skall överlämna klädnaden och hästen åt en av konungens förnämsta furstar, och klädnaden skall sättas på den man, som konungen vill ära, och man skall föra honom ridande på hästen fram på den öppna platsen i staden och utropa framför honom: ‘Så gör man med den man, som konungen vill ära.’” 10Då sade konungen till Haman: “Skynda dig att taga klädnaden och hästen, såsom du har sagt, och gör så med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underlåt intet av allt vad du har sagt.” 11Så tog då Haman klädnaden och hästen och satte klädnaden på Mordokai och förde honom ridande fram på den öppna platsen i staden och utropade framför honom: “Så gör man med den man, som konungen vill ära.” 12Och Mordokai vände tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud. 13Och när Haman förtäljde för sin hustru Seres och alla sina vänner vad som hade hänt honom, sade hans vise män och hans hustru Seres till honom: “Om Mordokai, som du har begynt att stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta för honom.” 14Medan de ännu så talade med honom, kommo konungens hovmän för att skyndsamt hämta Haman till gästabudet, som Ester hade tillrett.

will be added

X\