Ester 1

1I Ahasveros’ tid—den Ahasveros’ som regerade från Indien ända till Etiopien, över ett hundra tjugusju hövdingdömen— 2under den tiden, medan konung Ahasveros satt på konungatronen i Susans borg, tilldrog sig följande. 3I sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare, varvid Persiens och Mediens härförare och hans förnämsta män och furstarna i hövdingdömena voro samlade inför honom. 4Och han lät dem under många dagar se sin konungsliga härlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt—under ett hundra åttio dagar. 5Och när dessa dagar hade gått till ända, gjorde konungen ett sju dagars gästabud för allt det folk som fanns i Susans borg, både stora och små, i den inhägnade trädgård som hörde till konungapalatset. 6Där hängde tapeter av linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatta med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo på ett golv som var inlagt med grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten. 7Och dryckerna sattes fram i gyllene kärl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, såsom det hövdes hos en konung. 8Och när man drack, gällde den lagen att intet tvång skulle råda; ty konungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. 9Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gästabud för kvinnorna i konung Ahasveros’ kungliga palats. 10När då på sjunde dagen konungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovmän som gjorde tjänst hos konung Ahasveros, 11att de skulle föra drottning Vasti, prydd med kunglig krona, inför konungen, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var fager att skåda. 12Men drottning Vasti ville icke komma, fastän konungen befallde henne det genom hovmännen. Då blev konungen mycket förtörnad. och hans vrede upptändes. 13Och konungen frågade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens ärenden plägade så läggas fram för alla i lag och rätt kunniga; 14och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens närmaste män och innehade främsta platsen i riket); han frågade: 15“Vad skall man efter lag göra med drottning Vasti, då hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?” 16Memukan svarade inför konungen och furstarna: “Icke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros’ hövdingdömen. 17Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de förakta sina män, då de ju kunna säga: ‘Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom icke.’ 18Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, när de få höra vad drottningen har gjort, åberopa detta inför alla konungens furstar, och därav skall komma förakt och förtret mer än nog. 19Om det så täckes konungen, må han därför låta en kunglig befallning utgå—och må denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, så att den bliver orygglig—att Vasti icke mer skall få komma inför konung Ahasveros’ ansikte; och hennes konungsliga värdighet give konungen åt en annan, som är bättre än hon. 20När så den förordning som konungen utfärdar bliver kunnig i hela hans rike, så stort det är, då skola alla kvinnor giva sina män tillbörlig ära, både stora och små.” 21Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde såsom Memukan hade sagt. 22Skrivelser blevo sända till alla konungens hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungomål.

will be added

X\