Apostlagärningarna 8

1Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd. 2Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom. 3Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. 4Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord. 5Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där. 6Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade. 7Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade. 8Och det blev stor glädje i den staden. 9Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort. 10Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: “Denne är vad man kallar ‘Guds stora kraft.’” 11Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad. 12Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor. 13Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad. 14Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande; 16ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn. 17De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande. 18När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar 19och sade: “Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.” 20Då sade Petrus till honom: “Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar. 21Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud. 22Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten. 23Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.” 24Då svarade Simon och sade: “Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.” 25Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar. 26Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: “Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.” 27Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja, 28men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias. 29Då sade Anden till Filippus: “Gå fram och närma dig till denna vagn.” 30Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: “Förstår du vad du läser?” 31Han svarade: “Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?” Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. 32Men det ställe i skriften som han läste var detta: “Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun. 33Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.” 34Och hovmannen frågade Filippus och sade: “Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?” 35Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus. 36Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: “Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?” 37+ 38Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom. 39Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd. 40Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.

will be added

X\