Apostlagärningarna 17

1Och de foro över Amfipolis och Apollonia och kommo så till Tessalonika. Där hade judarna en synagoga; 2i den gick Paulus in, såsom hans sed var. Och under tre sabbater talade han där med dem, i det han utgick ifrån skrifterna 3och utlade dem och bevisade att Messias måste lida och uppstå från de döda; och han sade: “Denne Jesus som jag förkunnar för eder är Messias.” 4Och några av dem läto övertyga sig och slöto sig till Paulus och Silas; så gjorde ock en stor hop greker som “fruktade Gud”, likaså ganska många av de förnämsta kvinnorna. 5Då grepos judarna av nitälskan och togo med sig allahanda dåligt folk ifrån gatan och ställde till folkskockning och oroligheter i staden och trängde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut inför folket. 6Men när de icke funno dem, släpade de Jason och några av bröderna inför stadens styresmän och ropade: “Dessa män, som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit; 7och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung. 8Så väckte de oro bland folket och hos stadens styresmän, när de hörde detta. 9Dessa läto då Jason och de andra ställa borgen för sig och släppte dem därefter lösa. 10Men strax om natten blevo Paulus och Silas av bröderna sända åstad till Berea. Och när de hade kommit dit, gingo de till judarnas synagoga. 11Dessa voro ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, för att se om det förhölle sig såsom nu sades. 12Många av dem kommo därigenom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och jämväl män. 13Men när judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord förkunnades av Paulus också i Berea, kommo de dit och uppviglade också där folket och väckte oro bland dem. 14Strax sände då bröderna Paulus åstad ända ned till havet, men både Silas och Timoteus stannade kvar på platsen. 15De som ledsagade Paulus förde honom vidare till Aten och foro så därifrån tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med det snaraste skulle komma till honom. 16Men, Paulus nu väntade på dem i Aten, upprördes han i sin ande, när han såg huru uppfylld staden var med avgudabilder. 17Han höll därför i synagogan samtal med judarna och med dem som “fruktade Gud”, så ock på torget, var dag, med dem som han träffade där 18Också några filosofer, dels av epikuréernas skola, dels av stoikernas, gåvo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade: “Vad kan väl denne pratmakare vilja säga?” Andra åter: “Han tyckes vara en förkunnare av främmande gudar.” De evangelium om Jesus och om uppståndelsen. 19Och de grepo honom och förde honom till Areopagen och sade: “Kunna vi få veta vad det är för en ny lära som du förkunnar? 20Ty det är förunderliga ting som du talar oss i öronen. Vi vilja nu veta vad detta skall betyda.” 21Det var nämligen så med alla atenare, likasom ock med de främlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid och håg för annat än att tala om eller höra på något nytt för dagen. 22Då trädde Paulus fram mitt på Areopagen och sade: “Atenare, jag ser av allting att I ären mycket ivriga gudsdyrkare. 23Ty medan jag har gått omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: ‘Åt en okänd Gud.’ Om just detta väsende, som I sålunda dyrken utan att känna det, är det jag nu kommer med budskap till eder. 24Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer, 25ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt. 26Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo— 27detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss. 28Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom ock några av edra egna skalder hava sagt: ‘Vi äro ju ock av hans släkt.’ 29Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena att gudomen är lik någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat genom mänsklig konst och uppfinning. 30Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna att de alla allestädes skola göra bättring. 31Ty han har fastställt en dag då han skall ‘döma världen med rättfärdighet’, genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.” 32När de hörde talas om att “uppstå från de döda”, drevo somliga gäck därmed, andra åter sade: “Vi vilja höra dig tala härom ännu en gång.” 33Med detta besked gick Paulus bort ifrån dem. 34Dock slöto sig några män till honom och kommo till tro. Bland dessa var Dionysius, han som tillhörde Areopagens domstol, så ock en kvinna vid namn Damaris och några andra jämte dem.

will be added

X\