Apostlagärningarna 1

1I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad Jesus gjorde och lärde, 2ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. 3För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom levande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. 4När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: “Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där vad Fadern har utlovat, det varom I haven hört av mig. 5Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande.” 6Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: “Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?” 7Han svarade dem: “Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. 8Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.” 9När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn. 10Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder. 11Och dessa sade: “I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.” 12Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, icke längre därifrån, än man får färdas på en sabbat. 13Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre våningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus’ son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son. 14Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder. 15En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna, som då voro församlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade: 16“Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus. 17Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott. 18Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut. 19Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern). 20Så är ju skrivet i Psalmernas bok: ‘Hans gård blive öde, och ingen må finnas, som bor däri’; och vidare: ‘Hans ämbete tage en annan.’ 21Därför bör nu någon av de män som följde oss under hela den tid då Herren Jesus gick ut och in bland oss, 22allt ifrån den dag då han döptes av Johannes ända till den dag då han blev upptagen och skildes ifrån oss—någon av dessa män bör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse.” 23Därefter ställde de fram två: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias. 24Och de bådo och sade: “Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt 25till att få den plats såsom tjänare och apostel, vilken Judas övergav, för att gå till den plats som var hans.” 26Och de drogo lott om dem, och lotten föll på Mattias. Och så blev denne, jämte de elva, räknad såsom apostel.

will be added

X\