Andra Samuelsboken 7

1Då nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade låtit honom få ro runt omkring för alla hans fiender, 2sade han till profeten Natan: “Se, jag bor i ett hus av cederträ, under det att Guds ark bor i ett tält. 3Natan sade till konungen: “Välan, gör allt vad du har i sinnet; ty HERREN är med dig.” 4Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade: 5“Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 6Jag har ju icke bott i något hus, allt ifrån den dag då jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. 7Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, som jag har förordnat till herde för mitt folk Israel: ‘Varför haven I icke byggt mig ett hus av cederträ?’ 8Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel. 9Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, så stort som de störstes namn på jorden. 10Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer förtrycka det, såsom fordom skedde, 11och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall låta dig få ro för alla dina fiender. Så förkunnar nu HERREN för dig att HERREN skall uppbygga ett hus åt dig. 12När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den son som skall utgå ur ditt liv; och jag skall befästa hans konungadöme. 13Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans konungatron för evig tid. 14Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som hemsöka människors barn; 15men min nåd skall icke vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån Saul, vilken jag lät vika undan för dig. 16Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva beståndande inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid.” 17Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. 18Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: “Vem är jag, Herre, HERRE, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill? 19Och detta har ändå synts dig vara för litet, Herre, HERRE; du har ock talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. och härom har du talat på människosätt, Herre, HERRE! 20Vad skall nu David vidare tala till dig? Du känner ju din tjänare, Herre, HERRE. 21För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat det för din tjänare. 22Därför är du ock stor HERRE Gud, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron. 23Och var finnes på jorden något enda folk likt ditt folk Israel, något folk som en Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till ett folk, för att så göra sig ett namn—ja, för att göra dessa stora ting med eder och dessa fruktansvärda gärningar med ditt land, inför ditt folk, det som du förlossade åt dig från Egypten, från hedningarna och deras gudar. 24Och du har berett åt dig ditt folk Israel, dig till ett folk för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud. 25Så uppfyll nu, HERRE Gud, för evig tid vad du har talat om din tjänare och om hans hus; gör såsom du har talat. 26Då skall ditt namn bliva stort till evig tid, så att man skall säga: ‘HERREN Sebaot är Gud över Israel.’ Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. 27Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: ‘Jag vill bygga dig ett hus.’ Därför har din tjänare fått frimodighet att bedja till dig denna bön. 28Och nu, Herre, HERRE, du är Gud, och dina ord äro sanning; och du du har lovat din tjänare detta goda, 29så värdes nu välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bliva välsignat evinnerligen.”

will be added

X\