Andra Samuelsboken 5

1Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade så: “Vi äro ju ditt kött och ben. 2Redan för länge sedan, då Saul ännu var konung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över Israel.” 3När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt konung David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel. 4David var trettio år gammal, när han blev konung, och han regerade i fyrtio år. 5I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda. 6Och konungen drog med sina män till Jerusalem, mot jebuséerna, som bodde där i landet. De sade då till David: “Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.” 7Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad. 8Och David sade på den dagen: “Vemhelst som slår ihjäl en jebusé och tränger fram till vattenledningen, han slår ihjäl just dessa halta och blinda, som David hatar.” Därför plägar man säga: “Ingen blind och halt må komma in i huset.” 9Sedan tog David sin boning på borgen och kallade den Davids stad. Där uppförde David byggnader runt omkring, från Millo och vidare inåt. 10Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN, härskarornas Gud, var med honom. 11Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock timmermän och stenhuggare; och de byggde ett hus åt David. 12Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel, och att han hade upphöjt hans konungadöme, för sitt folk Israels skull. 13Och David tog sig ännu flera bihustrur och hustrur från Jerusalem, sedan han hade kommit från Hebron; och åt David föddes ännu flera söner och döttrar. 14Dessa äro namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 15Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, 16Elisama, Eljada och Elifelet. 17Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ned till borgen. 18Och sedan filistéerna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen. 19Då frågade David HERREN: “Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?” HERREN svarade David: “Drag upp; ty jag skall giva filistéerna i din hand. 20Och David kom till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade han: “HERREN har brutit ned mina fiender inför mig, likasom en vattenflod bryter ned.” Därav fick det stället namnet Baal-Perasim. 21De lämnade där efter sig sina avgudabilder, och David och hans män togo dessa med sig. 22Men filistéerna drogo upp ännu en gång och spridde sig i Refaimsdalen. 23När David då frågade HERREN, svarade han: “Du skall icke draga ditupp; du må kringgå dem bakifrån, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå. 24Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, skynda då raskt fram, ty då har HERREN dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.” 25David gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; och han slog filistéerna och förföljde dem från Geba ända fram emot Geser.

will be added

X\