Andra Samuelsboken 2

1Därefter frågade David HERREN: “Skall jag draga upp till någon av Juda städer?” HERREN svarade honom: “Drag upp.” Då frågade David: “Vart skall jag draga upp?”, Han svarade: “Till Hebron.” 2Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru. 3David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer. 4Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Juda hus. När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul, 5skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lät säga till dem: “Varen välsignade av HERREN, därför att I haven bevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begrava honom! 6Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet mot eder. Själv vill jag också göra eder gott, därför att I haven gjort detta. 7Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herre Saul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung över dem.” 8Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Boset och förde honom över till Mahanaim 9och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och Jisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel. 10Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konung över Israel, och han regerade i två år. Allenast Juda hus höll sig till David. 11Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde sammanräknat sju år och sex månader. 12Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrån Mahanaim till Gibeon. 13Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de mötte varandra vid Gibeons damm. Där stannade de på var sin sida om dammen. 14Och Abner sade till Joab: “Må vi låta några unga män stå upp och utföra en krigslek i vår åsyn.” Joab svarade: “Må så ske.” 15Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk. 16Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och föllo så allasammans därför blev detta ställe kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon. 17Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner och Israels män blevo slagna av Davids folk. 18Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad såsom en gasell på fältet. 19Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till höger eller till vänster från Abner. 20Då vände Abner sig om och sade: “Är det du, Asael?” Han svarade: “Ja.” 21Då sade Abner till honom: “Vänd dig åt annat håll, åt höger eller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att taga hans rustning.” Men Asael ville icke låta honom vara. 22Då sade Abner ännu en gång till Asael: “Låt mig vara. Du vill väl icke att jag skall slå dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?” 23När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom med bakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gick ut baktill; och han föll ned där och dog på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ned och dött stannade där. 24Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått ned och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åt Gibeons öken till, 25då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att de utgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen av en och samma höjd. 26Och Abner ropade till Joab och sade: “Skall då svärdet få oavlåtligen frossa? Förstår du icke att detta måste leda till ett bittert slut?” Huru länge tänker du dröja, innan du befaller ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?” 27Joab svarade: “Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, då hade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöra att förfölja sina bröder.” 28Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket och förföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare. 29Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten; därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagen och kommo så till Mahanaim. 30Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört att förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utom Asael. 31Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk. 32Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. Därefter tågade Joab och hans män hela natten och kommo i dagningen till Hebron.

will be added

X\