Andra Kungaboken 5

1Naaman, den arameiske konungens härhövitsman, hade stort anseende hos sin herre och var högt aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger åt Aram; och han var en tapper stridsman, men spetälsk. 2Nu hade araméerna, en gång då de drogo ut på strövtåg, fört med sig såsom fånge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjänst hos Naamans hustru. 3Denna sade till sin fru: “Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, så skulle denne nog befria honom från hans spetälska!” 4Då gick hon åstad och berättade detta för sin herre och sade: “Så och så har flickan ifrån Israels land sagt. 5Konungen i Aram svarade: “Far dit, så skall jag sända brev till konungen i Israel.” Så for han då och tog med sig tio talenter silver och sex tusen siklar guld, så ock tio högtidsdräkter. 6Och han överlämnade brevet till Israels konung, och däri stod det: “Nu, när detta brev kommer dig till handa, må du veta att jag har sänt till dig min tjänare Naaman, för att du må befria honom från hans spetälska.” 7När Israels konung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: “Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Märken nu och sen huru han söker sak med mig.” 8Men när gudsmannen Elisa hörde att Israels konung hade rivit sönder sina kläder, sände han till konungen och lät säga: “Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han förnimma att en profet finnes i Israel.” 9Så kom då Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus. 10Då sände Elisa ett bud ut till honom och lät säga: “Gå bort och bada dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött åter bliva sig likt, och du skall bliva ren.” 11Men Naaman blev vred och for sin väg, i det han sade: “Jag tänkte att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så taga bort spetälskan. 12Äro icke Damaskus’ floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten Israel? Då kunde jag ju lika gärna bada mig i dem för att bliva ren.” Så vände han om och for sin väg i vrede. 13Men hans tjänare gingo fram och talade till honom och sade: “Min fader, om profeten hade förelagt dig något svårt, skulle du då icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, då han allenast har sagt till dig: ‘Bada dig, så bliver du ren’! 14Då for han ned och doppade sig i Jordan sju gånger, såsom gudsmannen hade sagt; och hans kött blev då åter sig likt, friskt såsom en ung gosses kött, och han blev ren. 15Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara och gick in och trädde fram för honom och sade: “Se, nu vet jag att ingen Gud finnes på hela jorden utom i Israel. Så tag nu emot en tacksamhetsskänk av din tjänare.” 16Men han svarade: “Så sant HERREN lever, han vilkens tjänare jag är, jag vill icke taga emot den.” Och fastän han enträget bad honom att taga emot den, ville han icke. 17Då sade Naaman: “Om du icke vill detta, så låt då din tjänare få så mycket jord som ett par mulåsnor kunna bära. Ty din tjänare vill icke mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan allenast åt HERREN. 18Detta må dock HERREN förlåta din tjänare: när min herre går in i Rimmons tempel för att där böja knä, och han då stöder sig vid min hand, och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då HERREN förlåta din tjänare, när jag så böjer knä i Rimmons tempel. 19Han sade till honom: “Far i frid.” Men när hän hade lämnat honom och farit ett stycke väg framåt, 20tänkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjänare: “Se, min herre har släppt denne Naaman från Aram, utan att taga emot av honom vad han hade fört med sig. Så sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och söka få något av honom.” 21Så gav sig då Gehasi åstad efter Naaman. Men när Naaman såg någon skynda efter sig, steg han med hast ned från vagnen och gick emot honom och sade: “Allt står väl rätt till?” 22Han svarade: “Ja; men min herre har sänt mig och låter säga: ‘Just nu hava två unga män, profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och två högtidsdräkter.’” 23Naaman svarade: “Värdes taga två talenter.” Och han bad honom enträget och knöt så in två talenter silver i två pungar och tog fram två högtidsdräkter, och lämnade detta åt två av sina tjänare, och dessa buro det framför honom. 24Men när han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade det i förvar i huset; sedan lät han männen gå sin väg. 25Därefter gick han in och trädde fram för sin herre. Då frågade Elisa honom: “Varifrån kommer du, Gehasi?” Han svarade: “Din tjänare har ingenstädes varit.” 26Då sade han till honom: “Menar du att jag icke i min ande var med, när en man vände om från sin vagn och gick emot dig? Är det nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig kläder, så ock olivplanteringar, vingårdar, får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor, 27nu då Naamans spetälska kommer att låda vid dig och vid dina efterkommande för evigt?” Så gick denne ut ifrån honom, vit såsom snö av spetälska.

will be added

X\