Andra Kungaboken 4

1Och en kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa och sade: “Min man, din tjänare, har dött, och du vet att din tjänare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsägare och vill taga mina båda söner till trälar. 2Elisa sade till henne: “Vad kan jag göra för dig? Säg mig, vad har du i huset?” Hon svarade: “Din tjänarinna har intet annat i huset än en flaska smörjelseolja.” 3Då sade han: “Gå och låna dig kärl utifrån av alla dina grannar, tomma kärl, men icke för få. 4Gå så in, och stäng igen dörren om dig och dina söner, och gjut i alla dessa kärl; och när ett kärl är fullt, så flytta undan det.” 5Då gick hon ifrån honom. Och sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, buro de fram kärlen till henne, och hon göt i. 6Och när kärlen voro fulla, sade hon till sin son: “Bär fram åt mig ännu ett kärl.” Men han svarade henne: “Här finnes intet kärl mer. Då stannade oljan av. 7Och hon kom och berättade detta för gudsmannen. Då sade han: “Gå och sälj oljan, och betala din skuld. Sedan må du med dina söner leva av det som bliver över.” 8En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som nödgade honom att äta hos sig; och så ofta han sedan kom ditöver, tog han in där och åt. 9Då sade hon en gång till sin man: “Se, jag har förnummit att han som beständigt kommer hitöver är en helig gudsman. 10Så låt oss nu mura upp ett litet rum på taket och där sätta in åt honom en säng, ett bord, en stol och en ljusstake, så att han kan få taga in där, när han kommer till oss.” 11Så kom han dit en dag och fick då taga in i rummet och ligga där. 12Och han sade till sin tjänare Gehasi: “Kalla hit sunemitiskan.” Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren. 13Ytterligare tillsade han honom: “Säg till henne: ‘Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan nu jag göra för dig? Har du något att andraga hos konungen eller hos härhövitsmannen?’” Men hon svarade: “Nej; jag bor ju här mitt ibland mitt folk.” 14Sedan frågade han: “Vad kan jag då göra för henne?” Gehasi svarade: “Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal.” 15Så sade han då: “Kalla henne hitin.” Då kallade han dit henne, och hon stannade i dörren. 16Och han sade: “Nästa år vid just denna tid skall du hava en son i famnen.” Hon svarade: “Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjänarinna något sådant.” 17Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt henne. 18Och när gossen blev större, hände sig en dag att han gick ut till sin fader hos skördemännen. 19Då begynte han klaga för sin fader: “Mitt huvud! Mitt huvud!” Denne sade till sin tjänare: “Tag honom och bär honom till hans moder. 20Han tog honom då och förde honom till hans moder. Och han satt i hennes knä till middagstiden; då gav han upp andan. 21Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde igen om honom och gick ut. 22Därefter kallade hon på sin man och sade: “Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna, så vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.” 23Han sade: “Varför vill du i dag fara till honom? Det är ju varken nymånad eller sabbat.” Hon svarade: “Oroa dig icke!” 24Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: “Driv på framåt, och gör icke något uppehåll i min färd, förrän jag säger dig till.” 25Så begav hon sig åstad och kom till gudsmannen på berget Karmel. Då nu gudsmannen fick se henne på något avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: “Se, där är sunemitiskan. 26Skynda nu emot henne och fråga henne: ‘Allt står väl rätt till med dig och med din man och med gossen?’” Hon svarade: “Ja.” 27Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: “Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad; men HERREN hade fördolt detta för mig och icke låtit mig få veta det.” 28Och hon sade: “Hade jag väl bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig något?” 29Då sade han till Gehasi: “Omgjorda dina länder och tag min stav i din hand och gå åstad; om du möter någon, så hälsa icke på honom, och om någon hälsar på dig, så besvara icke hans hälsning. Och lägg sedan min stav på gossens ansikte.” 30Men gossens moder sade: “Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag släpper dig icke.” Då stod han upp och följde med henne. 31Men Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på gossens ansikte; dock hördes icke ett ljud, och intet spår av förnimmelse kunde märkas. Då vände han om och gick honom till mötes och berättade det för honom och sade: “Gossen har icke vaknat upp.” 32Och när Elisa kom in i huset, fick han se att gossen låg död på hans säng. 33Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. 34Och han steg upp i sängen och lade sig över gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm. 35Därefter gick han åter fram och tillbaka i rummet och steg så åter upp i sängen och lutade sig ned över honom. Då nös gossen, ända till sju gånger. Och därpå slog gossen upp ögonen. 36Sedan ropade han på Gehasi och sade: “Kalla hit sunemitiskan.” Då kallade han in henne, och när hon kom in till honom, sade han: “Tag din son.” 37Då kom hon fram och föll ned för hans fötter och bugade sig mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut. 38Och Elisa kom åter till Gilgal, medan hungersnöden var i landet. När då profetlärjungarna sutto där inför honom, sade han till sin tjänare “Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna.” 39Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full. När han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kände icke till dem. 40Och de öste upp åt männen, för att de skulle äta. Men så snart de hade begynt äta av soppan, gåvo de upp ett rop och sade: “Döden är i grytan, du gudsman!” Och de kunde icke äta. 41Då sade han: “Skaffen hit mjöl.” Detta kastade han i grytan. Därefter sade han: “Ös upp åt folket och låt dem äta.” Och intet skadligt fanns nu mer i grytan. 42Och en man kom från Baal-Salisa och förde med sig åt gudsmannen förstlingsbröd; tjugu kornbröd, och ax av grönskuren säd i sin påse. Då sade han: “Giv det åt folket att äta.” 43Men hans tjänare sade: “Huru skall jag kunna sätta fram detta för hundra män?” Han sade: “Giv det åt folket att äta; ty så säger HERREN: De skola äta och få över. 44Då satte han fram det för dem. Och de åto och fingo över, såsom HERREN hade sagt.

will be added

X\