Andra Korintierbrevet 11

1Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig. 2Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. 3Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus. 4Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl. 5Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga “apostlar”. 6Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder. 7Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda? 8Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem. 9Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför. 10Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder. 11Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör. 12Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill. 13Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. 14Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. 15Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar. 16Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jag vore det, så mån I ändå hålla till godo med mig—låt vara såsom med en dåre—så att ock jag får berömma mig något litet. 17Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt. 18Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömma mig; 19I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka. 20I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder i ansiktet. 21Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava “varit för svaga” till sådant. Men eljest, vadhelst andra kunna göra sig stora med, det kan också jag göra mig stor med—om jag nu får tala efter dårars sätt. 22Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock. 23Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer—om jag nu får tala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger. 24Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när. 25Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet. 26Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder— 27allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet. 28Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna. 29Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd? — 30Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet. 31Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger. 32I Damaskus lät konung Aretas’ ståthållare sätta ut vakt vid damaskenernas stad för att gripa mig; 33och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.

will be added

X\