Första Timoteusbrevet 5

1En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder, 2till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet. 3Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor. 4Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud. 5En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. 6Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever. — 7Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita dem. 8Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen. 9Såsom “församlingsänka” må ingen annan uppföras än den som är minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans hustru, 10en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk. 11Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit nog av Kristus, vilja de åter gifta sig; 12och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin första tro. 13Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är. 14Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att smäda. 15Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan. 16Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas, för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor. 17Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med predikande och undervisning. 18Skriften säger ju: “Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar”, så ock: “Arbetaren är värd sin lön.” — 19Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke styrkes av två eller tre vittnen. 20Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan. 21Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad mening och utan att i något stycke förfara partiskt. 22Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig själv ren. 23Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet. 24Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg fram till dom; andras åter komma först efteråt fram. 25Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.

will be added

X\