Första Samuelsboken 9

1I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man. 2Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare än han; han var huvudet högre än allt folket. 3Nu hade Kis’, Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom; därför sade Kis till sin son Saul: “Tag med dig en av tjänarna och stå upp och gå åstad och sök efter åsninnorna.” 4Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genom Salisalandet; men de funno dem icke. Så gingo de genom Saalimslandet, men där voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller där. 5När de så hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: “Kom, låt oss gå hem igen; min fader kunde eljest, stället för att tänka på åsninnorna, bliva orolig för vår skull.” 6Men han svarade honom: “Se, i denna stad finnes en gudsman; han är en ansedd man; allt vad han säger, det sker. Låt oss nu gå dit; måhända kan han säga oss något om den färd vi hava företagit oss.” 7Då sade Saul till sin tjänare: “Men om vi gå dit, vad skola vi då taga med oss åt mannen? Brödet är ju slut i våra ränslar, och vi hava icke heller någon annan gåva att taga med oss åt gudsmannen. Eller vad hava vi väl?” 8Tjänaren svarade Saul ännu en gång och sade: “Se, här har jag i min ägo en fjärdedels sikel silver; den vill jag giva åt gudsmannen, för att han må säga oss vilken väg vi böra gå.” 9(Fordom sade man så i Israel, när man gick för att fråga Gud: “Kom, låt oss gå till siaren.” Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.) 10Saul sade till sin tjänare: “Ditt förslag är gott; kom, låt oss gå.” Så gingo de till staden där gudsmannen fanns. 11När de nu gingo uppför höjden där staden låg, träffade de några flickor som hade gått ut för att hämta vatten; dem frågade de: “Är siaren här?” 12De svarade dem och sade: “Ja, helt nära. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar nämligen i dag en offerfest på offerhöjden. 13Om I nu gån in i staden, träffen I honom, innan han går upp på höjden till måltiden, ty folket äter icke, förrän han kommer. Han skall välsigna offret; först sedan begynna de inbjudna att äta. Gån därför nu ditupp, ty just nu kunnen I träffa honom.” 14Så gingo de upp till staden. Och just när de kommo in i staden, mötte de Samuel, som var stadd på väg upp till offerhöjden. 15Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat för Samuel och sagt: 16“I morgon vid denna tid skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt folk Israel; han skall frälsa mitt folk ifrån filistéernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.” 17När nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: “Se där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.” 18Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: “Säg mig var siaren bor.” 19Samuel svarade Saul och sade: “Jag är siaren. Gå före mig upp på offerhöjden, ty I skolen äta där med mig i dag. Men i morgon vill jag låta dig gå; och om allt vad du har på hjärtat vill jag giva dig besked. 20Och vad angår åsninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta för dig, skall du icke bekymra dig för dem, ty de äro återfunna. Vem tillhör för övrigt allt vad härligt är i Israel, om icke dig och hela din faders hus?” 21Saul svarade och sade: “Jag är ju en benjaminit, från en av de minsta stammarna i Israel, och min släkt är ju den ringaste bland alla släkter i Benjamins stammar. Varför talar du då till mig på det sättet?” 22Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem upp i salen och gav dem plats överst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio män. 23Och Samuel sade till kocken: “Giv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle förvara hos dig.” 24Då tog kocken fram lårstycket med vad därtill hörde, och satte det fram för Saul; och Samuel sade: “Se, här sättes nu fram för dig det som har blivit sparat; ät därav. Ty just för denna stund blev det undanlagt åt dig, då när jag sade att jag hade inbjudit folket.” Så åt Saul den dagen med Samuel. 25Därefter gingo de ned från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket. 26Men bittida följande dag, när morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel uppåt taket till Saul och sade: “Stå upp, så vill jag ledsaga dig till vägs.” Då stod Saul upp, och de gingo båda åstad, han och Samuel. 27När de så voro på väg ned mot ändan av staden, sade Samuel till Saul: “Säg till tjänaren att han skall gå före oss”—och han fick gå—“men du själv må nu stanna här, så vill jag låta dig höra vad Gud har talat.”

will be added

X\