Första Samuelsboken 21

1Och David kom till prästen Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev förskräckt, när han fick se David, och frågade honom: “Varför kommer du ensam och har ingen med dig?” 2David svarade prästen Ahimelek: “Konungen har givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: ‘Ingen får veta något om det uppdrag vari jag sänder dig, och som jag har givit dig.’ Och mina män har jag visat till det och det stället. 3Giv mig nu vad du har till hands, fem bröd eller vad som kan finnas.” 4Prästen svarade David och sade “Vanligt bröd har jag icke till hands; allenast heligt bröd finnes—om eljest dina män hava avhållit sig från kvinnor.” 5David svarade prästen och sade till honom: “Ja, sannerligen, kvinnor hava på sista tiden varit skilda från oss; när jag drog åstad, voro ock mina mäns tillhörigheter heliga. Därför, om också vårt förehavande är av helt vanligt slag, är det dock i dag heligt, vad våra tillhörigheter angår.” 6Då gav prästen honom av det heliga; ty där fanns icke något annat bröd än skådebröden, som hade legat inför HERRENS ansikte, men som man hade burit undan, för att lägga fram nybakat bröd samma dag det gamla togs bort. 7Men där befann sig den dagen en av Sauls tjänare, som var satt i förvar inför HERREN, en edomé vid namn Doeg, den förnämste av Sauls herdar. 8Och David frågade Ahimelek ytterligare: “Har du icke här till hands något spjut eller något svärd? Ty varken mitt svärd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag krävde så stor skyndsamhet.” 9Prästen svarade: “Jo, det svärd som har tillhört filistéen Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes, inhöljt i ett kläde, där bakom efoden. Vill du taga det med dig, så tag det; ty något annat än det har jag icke.” David sade: “Dess like finnes icke; giv mig det.” 10Och David stod upp och flydde samma dag för Saul och kom till Akis, konungen i Gat. 11Men Akis’ tjänare sade till honom: “Detta är ju David, landets konung! Det är ju till dennes ära man sjunger så under dansen: ‘Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.’ 12David lade märke till dessa ord, och han begynte storligen frukta för Akis, konungen i Gat. 13Därför ställde han sig vansinnig inför deras ögon och betedde sig såsom en ursinnig, när de ville fasthålla honom, och ritade på dörrarna i porten och lät spotten rinna ned i sitt skägg. 14Då sade Akis till sina tjänare: “I sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varför fören I honom till mig? 15Har jag då sådan brist på vanvettiga människor, att I behövden föra denne hit, för att han skulle bete sig vanvettigt inför mig? Skulle en sådan få komma in i mitt hus?”

will be added

X\