Första Samuelsboken 19

1Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David; men Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven. 2Därför omtalade Jonatan detta för David och sade: “Min fader Saul söker att döda dig. Tag dig alltså till vara i morgon och håll dig gömd på någon plats där du kan vara dold. 3Men själv vill jag gå ut och ställa mig bredvid min fader på marken, där du är, och jag vill tala om dig med min fader; om jag då märker något, skall jag sedan omtala det för dig. 4Och Jonatan talade till Davids bästa med sin fader Saul och sade till honom: “Konungen må icke försynda sig på sin tjänare David ty han har icke försyndat sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till stort gagn för dig. 5Han tog ju sin själ i sin hand och slog ned filistéen, och HERREN gav så hela Israel en stor seger; du har själv sett det och glatt dig däråt. Varför skulle du då försynda dig på oskyldigt blod genom att döda David utan sak?” 6Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: “Så sant HERREN lever, han skall icke dödas.” 7Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade för honom allt som hade blivit sagt. Därefter förde Jonatan David till Saul, och han var i hans tjänst såsom förut. 8När så kriget åter begynte, drog David ut och stridde mot filistéerna och tillfogade dem ett stort nederlag, så att de flydde för honom. 9Men en ond ande från HERREN kom över Saul, där han satt i sitt hus med spjutet i handen, under det att David spelade på harpan. 10Då sökte Saul att med spjutet spetsa David fast vid väggen; men denne vek undan för Saul, så att han allenast stötte spjutet in i väggen. Och David flydde och kom undan samma natt. 11Emellertid sände Saul till Davids hus några män med uppdrag att vakta på honom och att sedan om morgonen döda honom. Men Mikal, Davids hustru, omtalade detta för honom och sade: “Om du icke i natt räddar ditt liv, så är du i morgon dödens man.” 12Därefter släppte Mikal ned David genom fönstret; och han begav sig på flykten och kom så undan. 13Sedan tog Mikal husguden och lade honom i sängen och satte myggnätet av gethår över huvudgärden och höljde täcket över honom. 14När sedan Saul sände sina män med uppdrag att hämta David, sade hon: “Han är sjuk.” 15Då sände Saul dit männen med uppdrag att skaffa sig tillträde till David själv och sade: “Bären honom i sängen hitupp till mig, så att jag får döda honom.” 16Men när männen kommo in, fingo de se att det var husguden som låg i sängen, med myggnätet över huvudgärden. 17Då sade Saul till Mikal: “Varför har du så bedragit mig och släppt min fiende, så att han har kommit undan?” Mikal svarade Saul: “Han sade till mig: ‘Släpp mig; eljest dödar jag dig.’” 18När David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och omtalade för denne allt vad Saul hade gjort honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade där. 19Och det blev berättat för Saul att David var i Najot vid Rama. 20Då sände Saul dit några män med uppdrag att hämta David. Men när Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk hänryckning, och fingo se Samuel stå där såsom deras anförare, kom Guds Ande över dem, så att också de fattades av hänryckning. 21När man omtalade detta för Saul, sände han dit andra män; men också de fattades av hänryckning. Och när han då ytterligare, för tredje gången, sände dit män med samma uppdrag, fattades också dessa av hänryckning. 22Då begav han sig själv till Rama; och när han kom till den stora brunnen i Seku, frågade han: “Var äro Samuel och David?” Man svarade: “De äro i Najot vid Rama.” 23Då begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom också över honom, så att han hela vägen gick i profetisk hänryckning, ända till dess att han kom fram till Najot vid Rama. 24Då kastade också han av sig sina kläder, i det att också han blev fattad av hänryckning inför Samuel; och han föll ned och låg där naken hela den dagen och hela natten. Därför plägar man säga: “Är ock Saul bland profeterna?”

will be added

X\