Första Samuelsboken 10

1Och Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på hans huvud och kysste honom och sade: “Se, HERREN har smort dig till furste över sin arvedel. 2När du nu går ifrån mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins gräns, vid Selsa, träffa två män; dessa skola säga till dig: ‘Åsninnorna som du gick åstad att söka äro återfunna; din fader tänker därför icke mer på åsninnorna, men han är orolig för eder skull och säger: Vad skall jag göra för att finna min son?’ 3Och när du har gått därifrån ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du där möta tre män som äro på väg upp till Gud i Betel. En bär tre killingar, en bar tre brödkakor, och en bär en vinlägel. 4Dessa skola hälsa dig och giv dig två bröd, och du skall taga emot vad de giva. 5Sedan kommer du till Guds Gibea, där filistéernas fogdar äro. Och när du kommer dit in i staden, skall du träffa på en skara profeter, som komma ned från offerhöjden där, med psaltare, puka, flöjt och harpa före sig, under det att de själva äro i profetisk hänryckning. 6Och HERRENS Ande skall komma över dig, så att också du fattas av hänryckning likasom de; och du skall då bliva förvandlad till en annan människa. 7När du nu ser att dessa tecken inträffa, då må du göra vad tillfället giver vid handen, ty Gud är med dig. 8Sedan må du gå ned före mig till Gilgal, så skall jag komma ditned till dig, för att offra brännoffer och tackoffer; sju dagar skall du vänta till dess jag kommer till dig och förkunnar för dig vad du skall göra. 9I det han nu vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjärta; och alla dessa tecken inträffade samma dag. 10När de kommo till Gibea, mötte honom där en skara profeter; då kom Guds Ande över honom, så att han, mitt ibland dem, själv fattades av profetisk hänryckning. 11Då nu alla som förut kände honom fingo se honom vara i hänryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: “Vad har skett med Kis’ son? Är ock Saul bland profeterna?” 12Men en av männen därifrån svarade och sade: “Vem är då dessas fader?” —Härav uppkom ordspråket: “Är ock Saul bland profeterna?” 13Men när hans profetiska hänryckning hade upphört, gick han upp på offerhöjden. 14Då frågade Sauls farbroder honom och hans tjänare: “Var haven I varit?” Han svarade: “Borta för att söka åsninnorna. Men när vi sågo att de ingenstädes voro att finna, gingo vi till Samuel.” 15Då sade Sauls farbroder: “Tala om for mig vad Samuel sade till eder.” 16Saul svarade sin farbroder: “Han omtalade för oss att åsninnorna voro återfunna.” Men vad Samuel hade sagt om konungadömet omtalade han icke för honom. 17Därefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa. 18Och han sade till Israels barn: “Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har fört Israel upp ur Egypten, och jag räddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadömen som förtryckte eder. 19Men nu haven I förkastat eder Gud, som själv frälste eder ur alla edra olyckor och trångmål, och haven sagt till honom: ‘Sätt en konung över oss.’ Så träden nu fram inför HERREN efter edra stammar och edra ätter.” 20Därpå lät Samuel alla Israels stammar gå fram; då träffades Benjamin stam av lotten. 21När han sedan lät Benjamins stam gå fram efter dess släkter, träffade Matris släkt av lotten; därpå träffades Saul, Kis’ son, av lotten, men när de då sökte efter honom, stod han icke att finna. 22Då frågade de HERREN ännu en gång: “Har någon mer kommit hit? HERREN svarade: “Han har gömt sig bland trossen.” 23Då skyndade de dit och hämtad honom därifrån, och när han nu trädde fram bland folket, var han huvudet högre än allt folket. 24Och Samuel sade till allt folket: “Här sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen är honom lik bland allt folket.” Då jublade allt folket och ropade: “Leve konungen!” 25Och Samuel kungjorde för folket konungadömets rätt och tecknade upp den i en bok och lade ned den inför HERREN. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt. 26Också Saul gick hem till Gibea; och honom följde en härskara av män vilkas hjärtan Gud hade rört. 27Men några onda män sade: “Vad hjälp skulle denne kunna giva oss?” Och de föraktade honom och buro icke fram skänker till honom. Men han låtsade som om han icke märkte det.

will be added

X\