I & II Kungaboken 13

1Men då kom på HERRENS befallning en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att där tända offereld. 2Och mannen ropade mot altaret på HERRENS befallning och sade “Altare! Altare! Så säger HERREN: Se, åt Davids hus skall födas en son vid namn Josia, han skall på dig slakta offerhöjdsprästerna som antända offereld på dig, och människoben skall man då bränna upp på dig.“ 3På samma gång angav han ett tecken, i det han sade: “Detta är tecknet på att det är HERREN som har talat: se, altaret skall rämna, och askan därpå skall spillas ut.“ 4När konung Jerobeam hörde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: “Gripen honom.“ Men handen som han hade räckt ut mot honom förvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen. 5Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen på HERRENS befallning hade angivit. 6Då tog konungen till orda och sade till gudsmannen: “Bönfall inför HERREN, din Gud, och bed för mig att jag må kunna draga min hand tillbaka till mig igen.“ Och gudsmannen bönföll inför HERREN; och konungen kunde då draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som förut. 7Då talade konungen till gudsmannen: “Kom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gåva.“ 8Men gudsmannen svarade konungen: “Om du än vill giva mig hälften av vad som finnes i ditt hus, så kommer jag dock icke med dig; här på orten vill jag varken äta eller dricka. 9Ty så har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken äta eller dricka, och ej heller vända tillbaka samma väg du har gått hit.“ 10Därefter gick han sina färde en annan väg och vände icke tillbaka samma väg han hade kommit till Betel. 11Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och förtäljde för honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. När de hade förtäljt detta för sin fader, 12frågade deras fader dem vilken väg han hade gått. Och hans söner visste vilken väg gudsmannen som kom från Juda hade gått. 13Då sade han till sina söner: “Sadlen åsnan åt mig.” När de då hade sadlat åsnan åt honom, satte han sig på den 14och begav dig åstad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han frågade honom: “Är du den gudsman som har kommit från Juda?” Han svarade: “Ja.” 15Då sade han till honom: “Kom med mig hem och ät med mig.” 16Men han svarade: “Jag kan icke vända om med dig och följa dig, och jag vill icke äta eller dricka med dig här på orten; 17ty så har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken äta eller dricka där; du skall icke heller gå tillbaka samma väg du har gått dit.” 18Han sade till honom: “Jag är ock en profet såsom du, och en ängel har talat till mig på HERRENS befallning och sagt: ‘För honom tillbaka med dig hem och giv honom att äta och dricka.’” Men häri ljög han för honom. 19Då vände han tillbaka med honom och åt i hans hus och drack. 20Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade fört honom tillbaka. 21Och han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda och sade: “Så säger HERREN: Därför att du har varit gensträvig mot HERRENS ord och icke hållit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig, 22utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den ort där han hade förbjudit, dig att äta och dricka, därför skall din döda kropp icke komma i dina fäders grav. 23Sedan han nu hade ätit och druckit, sadlade han åsnan åt honom, åt profeten som han hade fört tillbaka. 24Och denne begav sig åstad; men ett lejon kom emot honom på vägen och dödade honom. Sedan låg hans döda kropp utsträckt där på vägen, under det att åsnan stod bredvid den; och lejonet stod också bredvid den döda kroppen. 25Då nu folk som gick därförbi fick se den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och lejonet stå bredvid den döda kroppen, gingo de in i staden där den gamle profeten bodde och omtalade det där. 26När profeten, som hade fört honom tillbaka från hans väg, hörde det, sade han: “Det är gudsmannen, han som var gensträvig mot HERRENS ord; därför har HERREN givit honom i lejonets våld, och det har krossat och dödat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom.” 27Därefter tillsade han sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom; och de sadlade den. 28Så begav han sig åstad och fann den döda kroppen liggande utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stående bredvid den döda kroppen; lejonet hade icke ätit av den döda kroppen och ej heller krossat åsnan. 29Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad för att hålla dödsklagan och begrava honom. 30Och han lade hans döda kropp i sin egen grav; och de höllo dödsklagan efter honom och ropade: “Ack ve, min broder!” 31Då han nu hade begravit honom, sade han till sina söner: “När jag dör, så begraven mig i den grav där gudsmannen ligger begraven; läggen mina ben vid sidan av hans ben. 32Ty förvisso skall det ord gå i fullbordan, som han på HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer.” 33Dock vände Jerobeam efter detta icke om från sin onda väg, utan gjorde åter allahanda man ur folket till offerhöjdspräster; vem som hade lust därtill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerhöjdspräst. 34På detta sätt blev han för Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utplånat och utrotat från jorden.

will be added

X\