Första Korintierbrevet 1

1Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes, 2hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo. 3Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 4Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus, 5att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter. 6Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder, 7så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse. 8Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag. 9Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre. 10Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt. 11Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder. 12Härmed menar jag att bland eder den ene säger: “Jag håller mig till Paulus”, den andre: “Jag håller mig till Apollos”, en annan: “Jag håller mig till Cefas”, åter en annan: “Jag håller mig till Kristus.” — 13Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus’ namn? 14Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus, 15så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn. 16Dock, jag har döpt också Stefanas’ husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke. 17Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft. 18Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft. 19Det är ju skrivet: “Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.” 20Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap? 21Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro. 22Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom, 23vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap, 24men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom. 25Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. 26Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt. 27Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. 28Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud—ja, det som ingenting var—för att han skulle göra det till intet, som någonting var. 29Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud. 30Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning, 31för att så skall ske, som det är skrivet: “Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.”

will be added

X\