Första Krönikeboken 17

1Då nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: “Se, jag bor i ett hus av cederträ, under det att HERRENS förbundsark står under ett tält.” 2Natan sade till David: “Gör allt vad du har i sinnet; ty Gud är med dig.” 3Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade: 4“Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i. 5Jag har ju icke bott i något hus, från den dag då jag förde Israel hitupp ända till denna dag, utan jag har flyttat ifrån tält till tält, ifrån tabernakel till tabernakel. 6Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon enda av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: ‘Varför haven I icke byggt mig ett hus av cederträ?’ 7Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel. 8Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sådant som de störstes namn på jorden. 9Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer föröda det, såsom fordom skedde, 10och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. Så förkunnar jag nu för dig att HERREN skall bygga ett hus åt dig. 11Ty det skall ske, att när din tid är ute och du går till dina fäder skall jag efter dig upphöja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall befästa hans konungamakt. 12Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evig tid. 13Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min nåd skall jag icke låta vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån din företrädare. 14Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evig tid.” 15Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. 16Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: “Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill? 17Och detta har likväl synts dig vara för litet, o Gud; du har talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig på människosätt, for att upphöja mig, HERRE Gud. 18Vad skall nu David vidare säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner ju din tjänare. 19HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 20HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron. 21Och var finnes på jorden något enda folk som är likt ditt folk Israel, vilket Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till ett folk—för att så göra dig ett stort och fruktansvärt namn, i det att du förjagade hedningarna för ditt folk, det som du hade förlossat ifrån Egypten? 22Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud 23Så må nu, HERRE, vad du har talat om din tjänare och om hans hus bliva fast för evig tid; gör såsom du har talat. 24Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, så att man skall säga: ‘HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel.’ Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. 25Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus; därför har din tjänare dristat att bedja inför dig. 26Och nu, HERRE, du är Gud; och då du har lovat din tjänare detta goda, 27så må du nu ock värdigas välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar, det är välsignat evinnerligen.”

will be added

X\